Då var avskedet gjort och jag trodde aldrig jag skulle behöva säga det men mitt hjärta värker. Fy vad jobbigt det är att säga hej då ibland. Jag sitter här på Arlanda Express och ögonen är alldeles tårfyllda. Men jag ser det som ett bra tecken på att vår kärlek fortsätter att spira. Snart är det här kapitlet avslutat och nya äventyr väntar. Vi slutar aldrig smida planer, jag och min Danneman. Men nästa gång tänker vi hålla nere avståndet lite ;)