Ja nu närmar sig avfärden till fjälls.
Det är med blandade känslor jag far. Det bra är väl att det är mest blandade positiva känslor.
Jag hoppas att min vistelse långt från stadsluften ska få tankarna att klarna. Få mig att
se nästa steg i livet. Utbildning, jobba, resa..? Sen har jag en sån längtan efter kärlek.
Att bli älskad och ha någon att komma hem till på dagarna. Sova brevid och vara nära.
2010. 20 år. Jag vet att jag har många år på mig. Men att få krama någon man är trygg med
varje dag gör så mycket för välmåendet.. Sambolivet gjorde mig kanske bortskämd.
Även om jag tycker att man förtjänar det. Det är ju de som är livet. 1+1

Eftersom jag vet att det är ganska precis plus minus nästan ingen som läser min kära blogg
så tar jag mig för och skriver av mig..

Tankarna går ofta på högvarv nu förtiden. Jag har en djävul på ena axeln och en ängel på den andra.
Det är väl egentligen småsaker som gnager men många bäckar små som dom säger...

--------------------------------

Jag saknar att umgås. Med många samtidigt.. Jag hade alltid så roligt i vilhelmina då jag fick
umgås med martin, grabbarna och brudarna. Det var liksom ingen som tyckte att det var konstigt
att jag var där. Jag smälte bara in.. Skratt, sång och härligheter.

Här i Umeå har jag alltid prioriterat annat än vänner, t.ex. skola, jobb, jobb, jobb, träning och
egentid då jag kunnat. De fanns liksom inte. Det var väl positivt på sitt sätt men det är
ju nu i efterhand som jag inser att dom fanns kanske där men jag såg dom inte. Jag är ju inte
ensam nu, absolut inte. Men ja, äsch jag vet inte var jag ville komma..
Jag har ju hur som helst bott här i 3 år och umgås inte med en enda umebo. tragiskt.
mig själv alltå.

Nu är ju skolan dock slut. skönt! Jag ska börja umgås mer =)
Killkompisar är något jag saknar.

---------------------------------

En dröm jag har är att fara ut på en riktigt äventyrsresa. Jag söker en resepartner som är
beredd att kämpa sig upp till bergstopparna, paddla i flera mil och orientera sig fram i
världen.

Jag läste en artikel om två kompisar som har ett projekt som går ut på att resa jorden runt
för 0 kr. Dom gör det jättebra och alla är så travliga mot dom. Vilken resa!
Man kan följa dom genom deras blogg:
http://www.doingtheworldforfree.com/ 

----------------------------------

Happ, lite tankar ikväll. Det känns konstigt att andra kan läsa det här, om dom vill,
men samtidigt bra.. Det är väl tanken med en blogg.

Jag är väl som alla andra. I väntan på drömprinsen, drömresan och drömhuset så gör man
det som krävs för att leva ett människoliv. Men snart hörrni, då ska jag börja jakten efter mina drömmar!

"man får träna på att se på tillvaron med glada ögon,
släppa skavsåren och föda om sej själv när rädslorna kommer,
förstå att hålet i strumpan är en öppen dörr för tåflört

och försöka fylla sinnet med så många ballonger som möjligt
så man håller sej uppe de dagar lyckan är lite dimmig

och sen när man tränat ett tag
då är lyckan enkel"



Hon är så klok den där Ingela.