Metoyou - Vad vore moa utan anna
Den mest underbara människan på planeten jorden
2009 nu
Nu var det ett tag sen igen..
Jag har haft ett lite småstressigt jullov. Jag kan inte slappna av utan har hela tiden tankarna
på vad som borde göras. Men veckan i Funäsdalen med min favorit var helt klart godkänd.
Jag fick se en fantastisk fjällvärld och träffa nya fina människor.
Dock kom känslan tillbaka igen när vi anlände till Dorotea och nu när jag dessutom insett
att jag borde veta snart vad jag vill göra blir jag lite skakis.
Jag själv känner att det inte borde vara så bråttom men det finns ju en viss press från omgivningen.
Det känns som att jag vill packa ner det jag behöver i en väska och ta mig ut på upptäcksfärd
och känna efter var jag passar in och vad jag vill göra. För jag vet inte! Det går inte att pressa fram..
Snart är det också dax för den omtalade modevisningen. Det känns som att alla år och allt vi gjort
har kretsat runt denna visning. Till veckan blir det ons-sön i vår käraste textilsal för att vi ska hinna klart.
Dock fick denna textilsal mig att nästan bryta ihop under hösten så den gör mig inte lika lugn längre.
Det blev helt plötsligt inte roligt längre när vi fick tidspress på varje plagg. Var finns nöjet då.
Nä nu är det nytt år och jag ska må bra. Kanske blir den en flytt, kanske inte. Jag vill iaf må bra nu.
Jag har haft ett lite småstressigt jullov. Jag kan inte slappna av utan har hela tiden tankarna
på vad som borde göras. Men veckan i Funäsdalen med min favorit var helt klart godkänd.
Jag fick se en fantastisk fjällvärld och träffa nya fina människor.
Dock kom känslan tillbaka igen när vi anlände till Dorotea och nu när jag dessutom insett
att jag borde veta snart vad jag vill göra blir jag lite skakis.
Jag själv känner att det inte borde vara så bråttom men det finns ju en viss press från omgivningen.
Det känns som att jag vill packa ner det jag behöver i en väska och ta mig ut på upptäcksfärd
och känna efter var jag passar in och vad jag vill göra. För jag vet inte! Det går inte att pressa fram..
Snart är det också dax för den omtalade modevisningen. Det känns som att alla år och allt vi gjort
har kretsat runt denna visning. Till veckan blir det ons-sön i vår käraste textilsal för att vi ska hinna klart.
Dock fick denna textilsal mig att nästan bryta ihop under hösten så den gör mig inte lika lugn längre.
Det blev helt plötsligt inte roligt längre när vi fick tidspress på varje plagg. Var finns nöjet då.
Nä nu är det nytt år och jag ska må bra. Kanske blir den en flytt, kanske inte. Jag vill iaf må bra nu.